I en intervju med Lena Sommestad och mig i dagens UNT anger hon bristande försvar av den svenska välfärdsmodellen som en orsak till att S tappat i förtroende. Hon är nog därför nöjd med oppositionens andra gemensamma utspel under Almedalsveckan, om hur man gemensamt vill ”förändra” sjukvården. Det skulle lika gärna kunna heta hur man vill konservera den och dra klockan flera varv tillbaka.
En punkt gäller att man vill slopa den fria etableringsrätten. Det innebär i klartext att landstingens monopol i primärvården återinförs och att de 160 nya privatdrivna vårdcentraler som bildats i Sverige sedan Alliansen införde det fria vårdvalet går en oviss framtid till mötes.
Likaså slår man fast – med fraser som kunde vara hämtade ur Lars Ohlys tal i måndags – att ”behovet ska avgöra vem som får vård, inte plånboken”. Offentligt finansierade vårdinrättningar ska helt enkelt neka patienter med privata försäkringar vård. I praktiken innebär det att vårdföretag som använder offentlig finansiering som bas (primärvård) och samtidigt erbjuder tilläggstjänster med privat finansiering inte längre ska kunna göra just detta.
Förslagen är gravt hämmande för den förnyelse som släppts loss i och med vårdvalet och den ökade konkurrensen inom välfärdssektorn. De rödgrönas politik är ett hån mot alla de entreprenörer och kompetenta läkare och sjuksköterskor som gjort slag i saken och öppnat egna verksamheter eller planerar att etablera nya inrättningar. Likaså läggs en våt filt på försäkringsbranschens utveckling av bättre och individualiserade sjukförsäkringslösningar. Ständigt denna rädsla för att låta människor välja sina lösningar själva, efter behov och eget huvud.
Vid Skandias utmärkta välfärdsseminarium här i Almedalen igår framkom att till och med Gruvfackets avdelning i Kiruna tecknat privata sjukförsäkringar för sina medlemmar. Jag undrar vad gruvarbetarna ska göra med dessa om de rödgröna får igenom sina förslag.
