Beklämmande med Folkpartistisk SD-flirt

Som liberal är det beklämmande att höra Jan Björklund plädera för ett slöjförbud. Visserligen lindas det in i fagert tal om undervisningssituationer och integritetsargument, men andemeningen går inte att ta miste på. Det är utan något som helst tvivel en flirt med SD-väljare som är avsikten. Enligt rapporteringen är det hittills i Sverige i två (2) enskilda fall som skolledare/rektorer sett sig föranledda att agera för att utnyttja det befintliga regelverket och anmoda elver/studenter att bära annan klädsel än heltäckande slöja. Ändå tycker Björklund och FP att problemet är så pass allvarligt att det måste till en skärpning. Är det en rimlig prioritering?

Jag har tidigare bloggat om det olyckliga och principiellt felaktiga med ett burkaförbud. Jag vet därför inte vad som är mest sorgligt i FP-utspelet: att en ledare för ett parti som kallar sig liberalt vill bestämma hur folk ska klä sig, eller att en ledare för ett parti som kallar sig liberalt anser sig så desperat efter väljarstöd att han vill kapitalisera på en underström av främlingsfientliga åsikter i valmanskåren. Alternativ, att en ledare för ett parti som vill kalla sig liberalt i Sverige medvetet knyter an till en märklig anti-muslimsk debatt i vissa europeiska länder (oftast traditionellt katolska).

Med sådana vänner som Björklund behöver Jimmie Åkesson inte lika många fiender. Och med sådana partiledare för så kallat liberala partier blir det uppenbart att liberala krafter i Sverige försvagas.