Om mig

Jag är 38 år gammal och bor i Fålhagen, Uppsala. Från plats 2 på Centerpartiets lista i Uppsala län ska jag ta mig in i Riksdagen i valet 19 september!

Jag vill verka för ett friare, grönare, öppnare och mer företagsamt Sverige. För en politik med rötterna i liberalismen som betonar personligt ansvar, individens rätt och en hållbar utveckling. För en värderingsstyrd maktutövning – lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.

Min valbroschyr (i A5-format) laddar du ned här. Mina visitkort för kampanjen finns här, min affisch i valet hittar du här och flygblad i A5-format laddas ned  här.

Lite mer utförligt:

Jag bor med min hustru och våra tre barn i en bostadsrätt i Fålhagen i Uppsala, ett stenkast från Vaksala Torg. Jag arbetar som vice VD för tankesmedjan FORES. Dessförinnan tjänstgjorde jag som pressekreterare åt miljöminister Andreas Carlgren.

På fritiden tillbringar jag så mycket tid som möjligt med min familj. Vi gillar särskilt friluftsliv och åker ofta på utflykter till något av länets naturreservat. Fritidshuset i Höga Kusten är ett annat av våra favorittillhåll. Jag försöker också hinna med att läsa böcker, se film, lyssna på musik och gå på teater. Beroende på vilken tid på året det är tycker jag om att jogga, simma, åka skridskor och ägna mig åt utförsåkning (helst telemark). Älgjakten i mina hemtrakter söder om Örnsköldsvik i september/oktober missar jag ogärna.

Åren 2004‐2008 arbetade jag utomlands som presstalesman för FN‐organet UNDP – först i New York och sedan i Nairobi, Kenya, inom ramen för ett projekt kallat UN Millennium Villages. Projektet leddes av ekonomen Jeffrey D. Sachs, som jag hade mycket stort utbyte av att få jobba med under tiden i Kenya och Östafrika. Innan FN‐tiden var jag konsult på  PR‐byrån Kreab i Stockholm inom områdena Public Affairs och mediarådgivning.

Född och uppvuxen på en gård utanför Örnsköldsvik hamnade jag först i Umeå och sedan i Uppsala som student i början av 90‐talet. Då jag varit aktiv i CUF i Örnsköldsvik var det naturligt för mig att engagera mig i CHF, Centerpartiets Högskoleförbund (idag Centerstudenter) under studietiden. I Uppsala blev detta extra speciellt, där ju den legendariske partiledaren Gunnar Hedlund på sin tid var en känd och aktiv centerstudent!

Jag tog min examen som Gymnasielärare i Svenska och Engelska vid Uppsala universitet 1996, och då min hustru samtidigt började doktorera här blev vi kvar i staden. Efter att ha arbetet som lärare på Ekebyskolan i två år valdes jag 1998 till förbundsordförande för CHF. Det innebar också en plats i partistyrelsen, först med Olof Johansson som ordförande och sedan med Lennart Daléus. En turbulent tid, men också spännande då jag på nära håll fick delta i arbetet med att omforma partiets profil efter åren i budgetsamarbete med S‐regeringen. Jag avgick som ordförande efter två år och kunde stolt konstatera att CHF under min tid blivit Sveriges näst största politiska studentförbund, med föreningar på 14 studieorter.

Hösten 1999 började jag arbeta med partiets dåvarande EU‐parlamentariker Karl Erik Olsson som hans politiske sekreterare i Bryssel. Att få arbeta sida vid sida med en så erfaren och genuint värderingsstyrd politiker som Karl Erik var mycket lärorikt och stimulerande för mig. Vi arbetade i nästan två år tillsammans innan jag återvände till Uppsala strax innan min fru och jag skulle få vårt första barn.

Hemma i Uppsala engagerade jag mig i partiet och distriktet. Jag fick kommunala uppdrag och var kretsordförande för centerpartiet i Uppsala kommun 2002‐2004. Under mandatperioden 2002‐2006 var jag också ersättare för Rigmor Stenmark i Riksdagen.

Vad gäller centerpartiet idag och i framtiden ser jag betydande utmaningar men också stora möjligheter. Innevarande mandatperiod har – tyvärr – blivit något av en besvikelse för vårt parti. Vi har visserligen haft ministerposterna inom områden som traditionellt har varit förknippade med oss och där vi har goda grundkunskaper i partiet.

Ändå har vi inte kunnat visa på rejäla resultat och framgångar, och följaktligen inte heller vuxit i opinionen. Lika mycket som Allians för Sverige hjälpt oss tillbaka till regeringsmakten, lika tydligt har fyrpartisamarbetet hämmat vår interna utveckling.

Den uppåtgående trend och partiglöd vi hade i samband med valet 2006, såväl nationellt som i Uppsala, har nu förbytts till krympande opinionssiffror och ett stillestånd i vår idédebatt.

Valet 2010 är vår chans till revansch. Vi kan och ska visa väljarna våra avgörande skillnader som parti och en stark kraft i regeringen. Jag är positiv till Alliansen och till att delta i samarbete med de andra tre borgerliga partierna. Men samarbete får inte utesluta möjligheterna att driva våra egna förslag till lösningar och hävda vår ideologiska linje. Där ska jag göra skillnad i Riksdagen.

Annonser