Valstugans vanligaste fråga

Efter fredagens pass kommer jag att stå två ytterligare tillfällen i valstugan vid Stora Torget i Uppsala. Den vanligaste frågan jag fått gäller förhållandet mellan oss och Miljöpartiet.  Varför vi ska man rösta på C och inte på MP om man är miljövän?

Jag har tidigare skrivit om vilka skillnader jag ser mellan oss och MP – nu senast förra veckan gällande hur landsbygden ska ta del av den gröna omställningen. DN:s mycket miljökunniga kolumnist Jenny Jewert ringade in några andra saker i en text på deras ledarsida igår. Den rör bland annat den granskning som Naturskyddsföreningen (SNF) genomfört bland partierna för att utvärdera den förda och tilltänkta politiken.

Jewert pekar just på SNF:s något partiska roll, framför allt sett till vilka föreningen har som främsta ansikten utåt. Presschefen Anders Grönvall är aktiv S-politiker och vill nu bli kommunalråd i Knivsta kommun. Ordföranden Mikael Karlsson och generalsekreteraren Svante Axelsson är båda aktuella för jobb i regeringskansliet i händelse av rödgrön valvinst (vilket kanske förklarar varför man kunde se Karlsson roa sig ordentligt på de rödgrönas fest i Visby under Almedalsveckan).

Oavsett eventuella partikopplingar  konstaterar Jewert att SNF ser långt fler brister i regeringens miljöpolitik nu än motsvarande undersökning 2006:

”Att utvärdera miljöpolitik är ingen enkel sak. Området är komplext, och som man frågar får man svar. SNF:s ordförande Mikael Karlsson vill till exempel se en fördubbling av miljöbudgeten. Då borde han glädja sig åt att den sittande regeringen satsat fem miljarder mer på miljöområdet än Göran Perssons regering, och mer än någon tidigare regering. Detta dessutom under en period av allvarlig kris i världsekonomin.

SNF skulle också kunna glädja sig åt havsmiljö- och klimatsatsningar i miljardklass eller att skog värd minst fyra miljarder skyddas till en kostnad av 200 miljoner kronor i minskade anslag per år, genom bytesaffären med statligt ägda Sveaskog. Miljöbilsförsäljningen har ökat, liksom vindkraftsutbyggnaden. SNF ska vara en blåslampa i miljöarbetet, men att underkänna alliansens miljöpolitik och hävda att utvecklingen för första gången går åt fel håll, är orättvist.”

Det går – som med mycket annat i politiken – att tolka detta i olika ljus, men visst har Jewert en poäng i att SNF är ensidigt negativa i sin utvärdering. Lyckligtvis märker jag också i valstugan att C får mycket beröm för det arbete vi utfört på miljöområdet och för att vi fått främst Moderaterna att ta till sig klimat- och energifrågor. Och jag är övertygad om att många miljövänner tryggt kommer att lägga sin röst på oss på söndag!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bättre kontroll av vildsvinsstammen

UNT rapporterar idag om mitt utspel kring regeringens satsningar för att ta krafttag mot vildsvinsstammens utbredning.

I Uppsala län inrapporterades 137 trafikolyckor förra året orsakade av krockar med vildsvin, vilket var en ökning med över 70 procent från 2008. Husägare i Bålsta, Knivsta och Östhammar har haft stora problem med vildsvin som tagit sig in på tomtarna och bökat upp gräsmattor. För att inte tala om alla bönder som fått skador på sina grödor och åkermaker. Skadorna på både trafik och jordbruk är så svåra att något måste göras mycket snart.

Större delen av de 50 miljoner regeringen anslår går till att sänka kontrollavgifterna för de småskaliga slakterierna. Detta är en förlängning av Alliansens satsning på småskaliga slakterier som under den senaste mandatperioden inneburit att antalet små slakterier i Sverige fördubblats. Genom att förbättra möjligheten att sälja kött och produkter från vildsvin kommer intresset för att jaga öka. Men det behövs också en större samordning mellan markägare, jägare och myndigheter för att få kontroll på stammen. Jordbruksminister Eskil Erlandsson kommer att bjuda in berörda organisationer och myndigheter för att diskutera vilka ytterligare åtgärder som behövs för att få stopp på vildsvinen.

Jag tror en viktig del är att se mer på användningen av fällor för vildsvin, liksom möjligheter att transportera djuren till slakterier eller områden med en kontrollerad förvaltning när de fångats in. Likaså måste man hitta en samordning mellan ersättningssystem till bönder som fått sina marker förstörda och hur jakten bedrivs. Titta gärna på Alundabon Stefan Berggrens hemsida för några bra förslag kring fällor, som jag definitivt vill lyfta in i debatten om jag väljs in i Riksdagen.

För statistik om olyckor med vildsvin i Uppsala län och övriga Sverige, se Nationella Viltolycksrådets hemsida, www.viltolycka.se

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det blir inte bättre när alla får det lite sämre

Idag svarar jag Lena Sommestad (S) på UNT:s debattsida. Hon angrep Alliansregeringen i förra veckan med en lång utläggning där, om hur gräsligt och ojämlikt Sverige blivit under de senaste fyra åren.

Jag kan absolut resonera kring Sveriges sociala rörlighet och vad det är som håller ihop ett samhälle. Men den väg som vissa S-debattörer slår in på, att hävda att lägre tillväxt ger mer av välstånd (då ‘klyftorna’ sägs bli mindre), leder bara till dikeskörning. Det blir inte bättre bara för att alla får det lite sämre. Samhället är inte konstant och en låst struktur – snarare är samhällsutvecklingen en organisk process som hela tiden rör sig åt olika håll för ALLA människor.

Dessutom förstår jag aldrig hur S och de rödgröna tänkt sig få ihop tillräckligt mycket skattemedel med sin politik. Det finns inga genvägar till att få en skattebas – den bygger på intäkter från växande, livskraftiga företag som verkar i ett dynamiskt ekonomiskt klimat. Så tryggas välfärden för fler, så har vi medel att genomföra klimatomställningen.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

MP får stå sitt kast

Apropå att Reinfeldt och Moderaterna börjat öppna för att regera med stöd av MP (och att MP:s länsordföranden sagt att de kan tänka sig att stötta Alliansen i händelse av rödgrön valförlust) – jag tycker inte vi ska flirta med MP alls.

Det är förvisso sant att det finns en del av liberalt/borgerligt tankegods i MP:s politik. De har ett starkt engagemang i miljö- och klimatfrågor. Deras vurm för småföretagande och betoningen av värdet av lokalt beslutsfattande är bra element. Men vad gäller regeringskonstellationer anser jag att de får stå sitt kast. Alliansen består av fyra sedan 2004 sammantrimmade partier som byggt hela mandatperioden och valrörelsen på att fortsätta på sin gemensamma väg.

MP har ägnat tiden sedan oktober 2008 åt att kritisera denna politik och att konsolidera sig med Sveriges två vänsterpartier. Deras partiledning får löpa linan ut. Dessutom kan jag inte tänka mig något annat än att de kräver ministerposter i utbyte för sitt stöd till en Alliansregering efter valet. Jag har svårt att tro att Maud Olofsson, eller för den delen Jan Björklund och Göran Hägglund, kan tänka sig att släppa statsrådstitlar till Peter Eriksson och Maria Wetterstrand bara för att Reinfeldt vill ha dem som ett femte hjul.

MP bör snarare fundera om de vill medverka till att pressa fram ett nyval, om det parlamentariska läget skulle innebära en minoritetssituation. V-ledaren Lars Ohly har ju förordat nyval rent ut – det viktigaste för honom är att Alliansen inte kommer till makten igen. Att det skulle innebära att han eventuellt röstar med SD spelar då ingen roll. Är MP:s ledning lika dogmatiska eller ej?

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Nej till datalagring

Två dagar efter nätverket Svart Måndags årliga demonstration i Stockholm sade jag idag mitt om det så kallade datalagringsdirektivet. Tillsammans med Folkpartiets riksdagskandidat Maria Weimer och Piratpartiets dito Stefan Flod gjorde jag en manifestation vid Polacksbacken i Uppsala för att markera vårt Nej till införandet av direktivet i Sverige. Maria och jag tecknade ett så kallat väljarkontrakt om att stå fast vid vårt Nej, vad som än händer. Gästartist vid vårt utspel var FP-riksdagsledamoten Camilla Lindberg, som gjorde sig ett namn när hon röstade Nej till FRA-lagen för drygt två år sedan.

Alliansregeringen har många förtjänster, men hanteringen av FRA-lagen och därtill Ipred gjorde med rätta många sympatisörer besvikna. I fråga om datalagringsdirektivet har regeringen hittills avvisat en svensk implementering – huvudlinjen är att kämpa för att det ska bli frivilligt att införa för medlemsländerna (och man har fått god hjälp att ta det i liknande riktning på EU-nivå av krafter som C:s Europaparlamentariker Lena Ek). Jag tycker dock man måste gå längre än så som liberalt färgad politiker. Vi måste i alla lägen stå upp för skyddet av den personliga integriteten. Jag, Maria och Stefan delar inte partilista, men vi delar uppfattningen att direktivet kränker individers integritet i långt högre grad än det underlättar terror- eller brottsbekämpning.

Vi vill med vår manifestation lyfta fram att det finns kandidater på våra respektive listor som värnar dessa frågor och som lovar att rösta nej om datalagringsdirektivet kommer upp till behandling i Riksdagen. Nu är det upp till våra kandidatkollegor i våra och andra partier att göra samma sak – de kan enkelt starta processen genom att teckna kontraktet här.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Radiodebatt med MP

Imorse debatterade jag miljöpolitik med MP:s riksdagsledamot Helena Leander i P4 Radio Uppland. Resultatet går att höra här.

Vi vet väl om våra respektive ståndpunkter, men jag får fortfarande inte ihop deras syn på att svenska bönder skulle tjäna på höjd bensin- och dieselskatt resp. införandet av en kilometerskatt på tung trafik. För även om bönderna med rödgrön politik ägnar sig åt att producera den kvalitativa mat MP vill se mer av i länet, kommer de ju oundvikligen – med samma regeringsalternativs skattepolitik – att behöva höja sina priser också för att klara sin försörjning. Och det öppnar i sin tur igen för att matimporten ökar.

Om inte Leander och MP visste det är det nog med svenska bönder redan idag som inte klarar konkurrensen med övriga Europa. För den närproducerade matens skull hoppas jag att MP aldrig får rulla ut sin bombmatta av landsbygdsskatter. Läs också artikel från UNT 6/9 där jordbruksminister Eskil Erlandsson och jag skriver om detta.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Låt Uppsala få Sveriges andra nationalstadspark

Idag skriver UNT om C:s förslag att inrätta Sveriges andra nationalstadspark i Uppsala. Lagen tillkom 1995 men har bara använts i ett fall – för att etableraEkoparken i Stockholm. I Finland, som i princip kopierat Sveriges lagstiftning, har man hunnit anlägga fem nationalstadsparker hittills.

Vi tycker området Årike Fyris – Stadsskogen – Hågadalen – Nåsten lämpar sig perfekt för att bli nationalstadspark. Här finns ett myller av många arter, såväl växter som djur. Men här pågår dagligen alla möjliga aktiviteter, såsom promenader, naturutflykter, ridturer och idrott. Dessutom finns det flera historiskt och geologiskt intressanta platser här – alltifrån Linnés olika forskningsstigar till fornminnen och bautastenar. Och allt detta på bara någon kilometers avstånd från Stora Torget och Uppsalas moderna bostadsområden i innerstan!

Självfallet behöver detta område skyddas, särskilt med tanke på att den biologiska mångfalden är hotad i länet. Men för alla de tusentals Uppsalabor som nyttjar området behöver det också varsamt få fortsätta utvecklas. Därför förordar vi denna lösning framför att göra området till ett av UNESCO:s världsarv, vilket också finns förslag om från länsstyrelsen. Med en nationalstadspark ligger besluten mer i våra egna händer, medan ett världsarv gör att miljön snarare konserveras och att det krävs beslut av UNESCO:s högsta organ om Uppsala i framtiden skulle vilja utveckla området eller någon av de intilliggande platserna.

Vi vill jobba för detta förslag. Jag tänker arbeta för att området ska få status som nationellt skyddsvärt i Riksdagen, och vår partigrupp i kommunen tänker lyfta frågan i fullmäktige och inom Alliansen. Ett digert arbete väntar också med att involvera föreningslivet och representanter för boende i området i förslaget – om inte de känner att det är ett bra projekt, är det svårt att anlägga en park. (Ekoparkens tillkomst var mycket tack vare att hela 22 organisationer gick samman och drev frågan). Men vi i C brukar vara bra på lokal förankring i vårt sätt att arbeta med politik!

Läs mer om hur vi tänkt i vår PM som också läggs ut på kretsens hemsida idag. Och alla som vill får förstås höra av sig med synpunkter och idéer kring vårt förslag!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar