Av det jag hittills ägnat mig åt kampanjande i meningen att träffa folk och prata om vad som är viktigt inför valet, tillhör den nya sjukförsäkringen det vanligaste samtalsämnet. Där har oppositionen lyckats med sitt spin. Människor som annars ser sig själva som borgerliga tycker Alliansen gjort fel med den nya sjukförsäkringen. Argumenten kan sammanfattas med uppfattningen ”man ska inte straffa och jaga de som är sjuka”.
För dessa tveksamma Alliansväljare och andra är Riksrevisionens rapport om sjukförsäkringsreformen, som skrivs om i DN och SvD idag, viktig och nyttig läsning. Även om reglerna är nyss införda och det är långt kvar innan det går att dra några betydande slutsatser om konsekvenserna eller om avsikterna uppfyllts, pekar rapporten på tydliga positiva trendbrott:
– Antalet sjuk- och förtidspensionsdagar per invånare har minskat med en fjärdedel sedan januari 2007.
– De av oppositionen så bespottade tidsgränserna i rehabiliteringskedjan och av sjukpenningen i sig, bedöms ha ökat förutsägbarheten för individer som påbörjar nya sjukfall. RRV säger rent ut att ”tidsgränserna är ett stöd för de försäkrade att få en överblick över processen.”
– Insatserna sätts in tidigare än förr hos de berörda. I 71 procent av de sjukfall som i december förra året pågått i minst 90 dagar hade en plan för återgång i arbete upprättats (2007 låg samma siffra på 21 procent).
Regeringen får även berättigad kritik om att reformen sjösattes för snabbt och att Försäkringskassan inte fick tillräckligt med resurser för att ställa om handläggningen. Men viktigast av allt visar rapporten på att sjukförsäkringen blivit mer av en försäkring, ett omställningsinstrument. Reformen var början på att dyrka upp tusentals människors inlåsning i ett permanent tillstånd, där ingen såg eller hörde dem. Likaså renodlar den att det är sjukdom som försäkringen berör – inte sociala eller privata problem på jobbet eller i hemmet.
Alliansen kan ha lyckats med samma sak när det gäller A-kassan, dvs. börjat förändra inställningen att denna försäkring är något människor använder för sin långsiktiga försörjning. Även denna skattefinansierade försäkring ska ju vara och enbart fungera som en omställning att tillgripa in-between-jobs och möjliggöra vägen till annan sysselsättning. Hade regeringen samtidigt gjort det enklare och billigare för företag att anställa vem de vill hade det varit än bättre. Den uppgiften måste man ta sig an kommande mandatperiod.
Mattias Johansson till Riksdagen 2010 